Jobbar för fullt...

Men alltså, vad händer med dagarna egentligen? Helgen bara flög förbi och jag hann inte mer än att städa ur huset inför fotograferingen. Fortfarande är det massor kvar att göra, men nu är det mest röja undan småsaker i förråd och garderober och städa som är kvar. Det borde vi hinna på 2 dagar... eller? Gulp. Problemet är att jag började jobba idag, även om jag jobbar hemifrån idag och imorgon, så tiden blir ännu mer knapp. Nåja. vad vore väl livet utan stress? Suck.
 
Mitt skrivande har nu kommit i skymundan de här dagarna då jag varit helt slut på kvällarna efter att ha sorterat och röjt hela dagarna. Då räcker en middag och ett glas vin för att jag ska hamna som en strandad säl i soffan. Nå, vi får väl se om det blir bättre när fotograferingen är överstökad.
 
Men i höst ska jag ju plugga Historia C också. På halvfart förvisso och på distans. Vi får se om det går bättre i år än förra året då jag var tvungen att ge upp efter halva höstterminen pga en makalös stress på förra jobbet. 
 
Nehej, åter till jobbet en stund så får vi se när jag hinner skriva lite igen.

På förekommen anledning...

Nu är det bara en dag kvar. En enda dag kvar innan ett 8,5 veckor långt sommarlov hägrar! Gud såskönt det ska bli,även om jag inte är lika sliten som de tidigare åren då jag var på mitt gamla jobb. Här är det mycket lugnare, så jag hinner med att existera och tänka. Det var lite dåligt med den varan på förra jobbet ibland även om jag trivdes jättebra där också. Men nu är det snart klart för denna termin... Jag räknar ner...

Det är mycket nu

Har fullt upp med min B-uppsats i historia. Det är mycket att läsa och skriva. Hu. Men det är roligt och jag har ju faktiskt valt det själv så jag ska inte klaga. Inte egentligen... Hehe. Men lite ibland kan man väl få gnälla.
 
Dessutom har jag fått en lärarkandidat som jag ska hjälpa på bästa sätt på jobbet, och visst blir det ett merarbete med en kandis i hasorna, det går inte att förneka. Nu är hon lättsam och bra, och det visar sig att vi har jobbat på samma ställe som sjuksyrror så det blir en del skvaller, så det blir inte så betungande ändå. Tur det.
 
Det går fortsatt bra med min viktkamp, och jag kämpar varje dag mot sockermonstret, och varje dag blir en aning lättare. Idag har jag faktiskt inte haft något särskilt sug. Jag har varit ganska mätt (eller ok, egentligen o-hungrig, mätt är väl att ta i...), så jag har inte känt att jag behöver något extra. Idag gick jag dessutom en promenad på lunchen och det är verkligen jätteskönt att kunna göra det. Det blir bara 20 minuter, men det räcker för att jag ska känna mig piggare och att det ska kännas nyttigt och bra i kroppen resten av dagen. 20 minuter är bättre än inget alls.
 
Nä, nu är det dags att plugga vidare. Tur det finns gott Rooibos-te att dricka till.