I min bokhylla. #2

Idag tänkte jag visa en bok som har en speciell plats i mitt hjärta. Dels för att boken är otroligt bra (och väldigt kontroversiell), men också för att det var den sista julklappen jag fick från mamma innan hon dog. Medinas juvel av Sherry Jones.
 
Den här boken handlar om profeten Muhammeds favorithustru Aisha, och den följer henne från det hon är sex år fram till hennes make Muhammed dör. Det är ett otroligt fascinerande livsöde, oavsett hur mycket sanning som ligger bakom eller ej. Man förflyttas verkligen till en helt annan tid på en helt annan kontinent och man är verkligen där. Det är en väldigt fin skildring av Aisha och kärlekshistorien mellan henne och hennes make. Man får dessutom en inblick (genom Aishas ögon) i hur islam föddes och det är en spännande berättelse.
 
Den här boken väckte mycket känslor när den skulle ges ut, och det första förlaget drog tillbaka boken av rädsla för attentat. Läs mer här. Men den kom ut och blev en försäljningssuccé. Och om man bara läser den som den är - en kärleksroman i historisk miljö - så är den fantastisk.
 
Jag såg att hon skrivit fler böcker som utspelar sig i historisk miljö, så nu ska jag se om de finns utgivna på svenska!
 

I min bokhylla. #1

Jag tänkte starta upp en ny kategori som jag kallar för "I min bokhylla". Varje vecka kommer jag presentera någon bok som finns i min bokhylla och som jag kommer berätta lite om. Den har berört mig på något sätt, antingen genom att jag avskyr den eller tokgillar den. Det kan vara en klassiker eller en nyutgiven debutant, en skönlitterär bok eller en fackbok. Vad som helst kan dyka upp i den här kategorin.
 
Som nummer ett valde jag faktiskt två böcker eftersom de hör ihop. Iliaden och Odysséen. Det här är ju verkligen klassiker, och jag kom ihåg att jag köpte dem på en bokrea när jag bodde i Malmö i början på nittiotalet. De här böckerna låg länge i min bokhylla innan jag slutligen tog mig an dem för några år sedan. Jeeezus! De här var tungrodda, må jag säga. Språket är svårt och skrivet på hexameter, samtidigt som det är typ en miljard olika karaktärer som man blandar ihop. Hu! Man jag gav mig inte. Jag skulle bara igenom! Och jag kom igenom. Till slut. Det hjälper nog att ha läst på lite innan om vad som händer och vilka personerna är, för det blir lätt rörigt och snurrigt i huvudet.
 
Såhär börjar den:
"Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akilles
oycksdiger, till tusende kval för akajernas söner,
och som till Hades en mängd av tappra krigares själar
störtade ned, men lät dem själva för hundar och fåglar
ligga på marken till rov - Zeus' vilja var det som skedde -, 
allt från den stund, då de började först sig söndra i tvedräkt,
skarornas konung, Atreus' son, och den äldle Akilles."
 
Ja, ni ser ju. Inte något man sitter och läser bara sådär... Men jag är glad att ha läst det som kallas världens äldsta bok, även om det var träligt.