Om obefintlig skrivlust, sömnbrist och manus som ska ut och flyga

Mitt manus 2 (a.k.a. 1700-talsmanuset) förtjänar ett så mycket bättre öde än att ligga i den virtuella byrålådan i min dropbox. Den förtjänar att bli läst, eftersom det i grunden är så bra. Den har knappt varit ute och flugit alls på egna vingar hos förlagen ens. Jag testade det hos mina två favoritförlag, men när de tackade nej så tappade jag helt lusten att skriva över huvud taget. Jag hade skickat mitt första manus till stort sett varenda förlag som fanns och fått nej överallt, och när nu mitt nya, fina manus fick nej direkt så kände jag hur luften gick ur mig helt. Jag tappade ALLT skriv-självförtroende, och tänkte att "varför ska jag ens fortsätta när jag uppenbarligen inte kan skriva". Det där mantrat har följt med mig sedan dess, och jag har haft svårt att hitta tillbaka till den där genuina skrivglädjen som jag hade förut. Jag har gjort några försök, men jag kan inte hålla liv i glädjen ett längre tag. Ganska snart sätter sig den där lille djävulen på min axel och viskar mer och mer tydligt i mitt öra att jag inte kan skriva, så jag borde göra något annat i stället. Tyvärr har jag lyssnat allt för mycket på den där djävulen, så jag har inte kommit någon vart. Där har jag nu varit ett par år. Sorgen över att inte hitta skrivglädjen har hela tiden legat i bakgrunden, men någonstans har jag accepterat att jag aldrig kommer att skriva på samma sätt mer. Tills nu.
 
Tack vare min sjukdom så har jag omvärderat så mycket i mitt liv. Bland annat skrivandet. Jag har börjat knuffa undan djävulen på min axel, och jag ska ge mitt skrivande en ny chans, eftersom jag minns hur vansinnigt roligt det var att få skriva skriva skriva tills fingrarna (och hjärnan) fick kramp. Jag vill hitta tillbaka, och jag tror att jag kan göra det. Jag ska i alla fall ge skrivandet en ärlig chans igen.
 
I natt hade jag en hemsk natt med i princip obefintlig sömn, vilket gjorde att jag hann tänka massor. Jag låg och tänkte på mitt fina manus 2, och jag vill så gärna att det ska få komma vidare. Där jag låg och tänkte så kom jag på ett förlag som är klockrent för manuset, så nu ska jag ta och redigera det igen innan jag skickar iväg det. Nu ska det ut och flyga. 
 
(Bilderna är tagna av mig för några veckor sedan på en liten söt hackspett som hackade i en av våra tallar.)
1 Marie: Mitt skrivliv:

skriven

Vad härligt att du hittat tillbaka till skrivglädjen!
Att av nöden tvingas granska sig själv och sitt liv har, hur jobbigt det än är och hur mycket man helst hade velat slippa det, trots allt sina fördelar. Om man väljer att se dem. Och det gör ju du! Heja, de låter mycket lovande att du har ett klockrent förlag i åtanke.

Svar: Tack, Marie för dina snälla ord. Ja, det har varit tufft att omvärdera många saker, men faktiskt nödvändigt. Jag väljer - precis som du skriver - att se det positiva i det i stället. :)
Nina

2 Elisabet Nielsen:

skriven

Så roligt att du återfunnit skrivglädjen, Nina. Jag vet inte om jag berättat att jag skrev på flera fantasyprojekt innan jag växlade över till "någonting romantiskt". Från slutet av 90-talet till omkring 2012, när jag slutligen accepterade att jag gjorde mer av världsbygge än egentligen skrev. Och då jag ändå massvis med text, problemet var att den inte hängde samman. I slutänden blev det ingenting av det men jag ångrar ingenting av de där årens skrivande. I dag ser jag dem som mina lärospår, projekten jag vässade tänder och klor på - samtidigt som jag hade väldigt, väldigt roligt.

Lycka till med redigeringen - och med flygturen!

Svar: Tack, snälla du för dina ord. Oj, vad spännande! Det visste jag inte att du skrivit fantasy också. Ja, risken är att det blir mycket skrivande runtomkring i stället, även om det kanske kan vara nödvändigt ibland också. Men man får väl försöka se det som att alla ord som skrivs är en träning. :)
Nina

3 Annika:

skriven

Det är stort att omvärdera, och att låta nya förutsättningar göra att synen på saker förändras. Så bra att du låter ditt fina manus flyga lite till, och att du hittat ett klockrent förlag! Heja dig!

Svar: Tack för dina snälla ord, Annika. Ja, det känns jättespännande att jag har hittat ett förlag som jag hoppas starkt på. Nu får vi bara hoppas att förlaget gillar mitt manus också... ;)
Nina

4 Helena Dahlberg:

skriven

Ah, vilken spännande uppladdning. Nu är det dags igen, allt kan hända men framförallt hoppas jag skrivglädjen får stanna oavsett hur framtida manus landar. Det verkar som att de flesta författare gått igenom sin beskärda del av refuseringar men det är de som orkar fortsätta ändå som är de enda med chans att någon gång lyckas! Har själv just haft en svacka men hoppas vara på väg upp nu. Brukar ofta bli låg ett tag när jag avslutat ett projekt, oavsett vad det varit. En speciell sorts tomhet när något man gått in för plötsligt är över... Ser fram emot att följa!

Svar: Precis, det är så lätt att hamna i en djup svacka när det bara är refuseringarna som hittar till inboxen, men det är som du säger att man aldrig får ge upp.
Nina

Kommentera här: