Det krävs tusen vackra ord - Rose Marie Bouw

 
Jag blev erbjuden ett rec.ex. av den här boken; Det krävs tusen vackra ord och det gjorde mig riktigt nyfiken. Jag hade faktiskt inte hört talas om Rose Marie Bouw tidigare, så det här var en ny bekantskap. Och en mycket angenäm sådan! Rose Marie har tidigare skrivit Konsekvenser av att dö, och den boken ska jag ta och läsa för att se om den är lika bra som den här. Den här boken läste jag ut på en dag! En riktig bladvändare.
 
Handling (kopierad från adlibris.se):
Den morgonen Ulrika ställer sig på vågen och ser 143 kilo bryts förlamningen. En gräns har passerats. Någonstans mellan tjugofyra och trettiosex tappade hon bort sig själv. Hon blinkar mot siffrorna, 143 kilo. 

Tre små pojkar leker på vardagsrumsmattan. Hon tar sin handväska och går ut genom dörren, lämnar sitt liv bakom sig. Hon fortsätter att gå.

Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och skrubbade knän med Bamseplåster på korsar Molly Ulrikas väg.

En sommar på landet, en liten hand i en större hand.
Ulrika väntar på att få dö, Molly på att livet ska börja igen.
 
Mitt omdöme:
Jag golvades direkt när jag såg omslaget. Alltså, det är så snyggt så det är helt galet. När man läst boken så förstår man att allt som visas på omslaget har en mening i boken. Klänningen, höstlövet på rutan, regnet, sommaren... Sedan när jag läste första meningen så var jag fast. Smaka på det här: "Det finns ingen förskönande omskrivning för fetma. Är man tjock så kan man kalla sig kurvig eller Zornkulla. Men är man fet så är man fet." Jag har alltid haft (och har) problem med övervikt (dock ej så mycket som bokens Ulrika), så jag känner så väl igen hennes beskrivningar av hur man nedvärderar sig själv och hur man tror att alla skrattar åt en när man går förbi. Det är svart, det är dystert och ett slag i magen när man läser dessa ord, men för den skull är boken inte alltigenom mörk. För i den här boken kliver lilla Molly in i Ulrikas liv, och en stor förändring är på gång att ske. En förändring som innebär att man ska lära sig att älska sig själv som den man är, vilket är så viktigt att vi tänker på idag när vi ständigt matas med hur vi bör se ut.
 
Språket är rappt med korta, koncisa meningar och korta kapitel som driver historien framåt i ett rasande tempo.
 
Det finns mycket att tänka på när man läst klart boken, och den stannar kvar i mig med värme. Den är stark, den är varm och den är tänkvärd!
 
Betyg:
5 av 5
 
Tack till Ordberoende förlag för boken, och tack Rose Marie för läsupplevelsen!
 

Kommentera här: