Sakta framåt

Men stopp och belägg nu. Vart tar tiden vägen egentligen?! Det känns verkligen som jag inte hinner med en bråkdel av det jag vill. Phu. Dottern (med pojkvän) har flyttat till en lägenhet inne i stan som de hyr i andra hand, så vi har hjälpt till lite grann där (det är mest mammahjärtat som trasas sönder lite av det faktumet att hon nu inte ens bor i samma kommun som mamma...), sedan är det ... livet som kommer emellan. Många tankar samsas om utrymmet i min hjärna, och maken och jag har många diskussioner om vad vi vill med livet. Han har precis tackat ja till ett nytt jobb, och jag ... ja, vi får väl se vad som händer. Drömmar finns ju. Mer än så säger jag inte just nu.
 
Jag läser och jag skriver om min feelgood. Det är inte ens redigering vi pratar om, utan en total omskrivning då jag måste ändra om en massa saker för att få strukturen på plats, och då kommer vissa händelser senare i manuset som jag placerat ganska tidigt förut. 
 
Vad skriver ni om idag?
1 Helena Dahlberg:

skriven

Men vilken omställning! Ryser vid tanken att barnen ska flytta hemifrån. Rena skräcken och förstår att det känns ordentligt i hjärtat!!

Svar: Tack. Ja, det är en märklig känsla att hon inte finns här och stökar runt längre. Jag blev tokig på hennes ostrukturerade (omskrivning för stökiga) tillvaro med grejor överallt, men nu saknar jag det. :D Nåja, huvudsaken att hon är lycklig och mår bra, då mår mammahjärtat bra också. :)
Nina

2 Helena Dahlberg:

skriven

Och bra att ni stannar upp lite och tänker framåt, lätt annars att bara rulla på i gamla spår. Hoppas ni hittar er bästa väg framåt!

Svar: Tack snälla du. Ja, det hoppas vi också, vi får se var det landar.
Nina

3 Elisabet Nielsen:

skriven

Lycka till med omskrivning/omarbetning. Hoppas det går bra. Jag vet av egen erfarenhet vilket blodslit det är.

Min huvudtext har fortfarande inte återhämtat sig efter den u-sväng jag var tvungen att göra när jag insåg att min ursprungliga idé inte höll måttet. Det blev så mycket bättre men det finns fortfarande någonting som mest av allt påminner om en tågurspårning i mitten av texten. Eller en tilltrasslad garnhärva en kull kattungar lekt med.

Det är nog det som är det allra viktigaste, att man får med sig alla trådar genom förändringarna och ser till att de drar åt samma håll. Att man är konsekvent i ton och stil och berättarröst/röster. Och med sina personers utveckling och mognad.

Svar: Ja jösses, det är ju inte bara en sak att hålla reda på när man skriver ett manus. Hoppas du kan trassla ut din garnhärva och även få tåget på rätt spår igen. :) Lycka till!
Nina

Kommentera här: