Pensionatet vid världens ände av Camilla Davidsson

Pensionatet vid världens ände
 
Håhåjaja vad tiden går! Jag fick ett recensionsex i somras, men hösten har varit kaotisk så jag har inte hunnit läsa så mycket som jag hoppats. Nu har jag läst den, och jag har dessutom gått och sugit lite på den här boken ett tag, för den är helt ljuvlig! LJUVLIG! Det här är Camillas andra bok i en trilogi om Emma, och den är lysande.
 
Handling (kopierad från adlibris.se):
 
På den tusenåriga pilgrimsleden till Santiago de Compostela finns ett talesätt att den verkliga resan börjar när du har återvänt hem.

Emma lämnar Caminon med förhoppningar om ett mer harmoniskt liv. Hemma i Stockholm väntar ett oemotståndligt jobberbjudande och flera sms från Eric, amerikanen som ett par månader tidigare lämnat henne för en annan kvinna. Trots sina föresatser tackar Emma ja till det prestigefyllda jobbet och snart ser tillvaron helt annorlunda ut än hon tänkt sig. 
En oväntad resa blir början på en negativ spiral som slungar Emma tillbaka ner i det mörker hon försökt lägga bakom sig. Hon ser ingen annan utväg än att återigen fly. Denna gång till en plats så nära, men ändå så fjärran att den kunde ha legat vid världens ände.

Pensionatet vid världens ände är en fristående uppföljare till Under Vintergatans alla stjärnor. Böckerna ingår i en intelligent och tankeväckande feelgood-trilogi om en ung kvinnas väg mot inre utveckling.
 
 
Mitt omdöme:
Sade jag att den är ljuvlig? Feelgood deluxe. Camilla kan det här med att skriva fängslande och medryckande, och jag har svårt att lägga boken ifrån mig. Trots det så lägger jag den ifrån mig ofta, för jag behöver tid att tänka och reflektera över det som Camilla vill säga med boken, nämligen att vi bör lyssna på vad kroppen (och knoppen) försöker säga till oss. Jag fick många tankeställare, och för det tackar jag dig, Camilla. 
 
Nu ser jag fram emot nästa bok om Emma! Skriv snabbt, Camilla. :)
 
 
Betyg:
5 av 5
 
Tack Camilla för läsupplevelsen, och tack Bladh by Bladh för recensionsexet.