Men så roligt att vara tillbaka i mitt manus, att få återstifta bekantskapen med mina härliga karaktärer igen och leva med dem i deras värld. Jag inser nu hur mycket jag saknat dem alla, även min sexistiska, otrevliga antagonist.
Så roligt att det känns så bra att ta tag i manuset igen, Nina. Och vilken inspirerande färgprakt. Jag kämpar med att få in en scen med kvinnliga huvudperson i femte kapitlet. Eftersom hon inte är involverad i handlingen i de nya inledningen jag skriver (hon befinner sig på annan ort inledningsvis) har jag, för att hon inte skall försvinna alldeles ur sikt, fått spinna ett slags liten parallell bi-intrig om vad hon upplever när besöket hos en studiekamrat blir allt mer komplicerat och pinsamt och flika in det i korta scener mellan huvudhistoriens scener som huvudsakligen utspelar sig mer på berättelsens hemmaplan. De här små scenerna artar sig rätt bra, även denna senaste. Men femte kapitet, som redan var i längsta laget, hotar att bli på tok för långt.
4
Helena Dahlberg:
Bra där, hoppas själv få fram den imorgon och börja rensa mitt eget manus. Har inte fått något manusjobb gjort idag dock...
skriven
Vad kul med en sådan känsla! Pepp!