Slalomskrivning

Det här med att ha flera manus på gång samtidigt... Jag är en sådan som (oftast i alla fall) slalomskriver, det vill säga att jag varvar mellan manusen. Jag har fyra manus som jag varvar mellan. Dels mitt historiska romancemanus som lien går varm i just nu, sedan har jag ett fantasymanus för tonåringar, ett contemporary romancemanus och ett feelgoodmanus. Jag är så förtjust i alla mina manus så jag har svårt att bestämma mig för vilket jag ska jobba mest med, så det blir lite här och lite där. Men för mig funkar det att skriva på olika manus. Jag har inte alls svårt att komma in i handlingen och komma ihåg karaktärerna, vilket är en förutsättning för att det ska funka med slalomskrivning. Problemet är ju bara att det tar längre tid att komma i mål... Men jag hoppas att jag ska kunna känna att något av manusen känns mer rätt att jobba med när jag är klar med mitt historiska manus, vilket jag hoppas blir klart inom några månader.
 
Hur gör ni när ni skriver? Jobbar ni bara på ett manus i taget, eller har ni flera på gång samtidigt?
 
Nu ska jag lägga mig och läsa lite mer i Simonas bok. Gillar den verkligen.
Bildresultat för stockholm 1790
Stockholm 1790. Bild lånad från Internet.
1 Annika:

skriven

Jag skriver gärna på flera manus samtidigt, om sönderstressade hjärnan tillåter. Under en period blev det bara ett åt gången och det kändes lite fattigt. Just nu har jag tre manus på gång, och har två på paus samtidigt som jag jobbar intensivt med ett. Jag tycker att trixet är att lämna dem som jag vill att de ska vara, så behöver jag inte ägna en massa tid åt att hitta "rätt" känsla när jag tar upp det igen.
Tänk vilken rikedom att du har fyra manus på g samtidigt, du behöver inte bekymra dig över att producera den jobbiga bok nr två efter att första publicerats, den FINNS redan. Och backlisten är redan där också!

Svar: Men vilken bra tanke du gav mig där! Har inte tänkt på den "rikedom" som det faktiskt är att ha flera manus på gång samtidigt, och vilka fördelar det ger. Tack för den inputen, det behövde jag! :)
Ja, det kan vara lite svårt ibland att hitta tillbaka igen när manuset legat till sig ett tag. Jag brukar inte ha svårt med det, men det beror också på hur länge det legat till sig. Ibland får jag läsa in mig rejält... Då är det bra med ett detaljerat synops. :D
Nina

2 Helena Dahlberg:

skriven

Låter kul att kunna spinna på flera idéer samtidigt. Själv kör jag än så länge ett manus i taget. Skulle inte orka hålla flera i luften...

Svar: Som tur är så har jag inte så svårt att hålla isär mina manus, men visst önskar jag att jag kunde ägna mig åt enbart ett manus i taget... ;)
Nina

3 Marie: Mitt skrivliv:

skriven

Oj oj! FYRA manus, det var inte illa! Att ha den förmågan tror jag är en stor fördel.
Jag skriver på ett manus och planerar för nästa, lite så brukar det se ut. Idén för nästa ligger och skvalpar, vecklas ut och blir hel under tiden jag skriver.
Framöver skulle jag gärna kunna varva två manus, men fyra kommer jag aldrig upp i :D

Svar: Ja, det har väl sina fördelar, men visst vore det bra att bara kunna ägna tankarna åt ett enda manus i taget. Tack och lov har jag lätt att hålla isär dem, men det skulle vara enklare att bara ägna tid åt ett enda manus i stället för att ägna tid åt fyra. Tankarna virrar lätt runt som höstlöv i huvudet.... ;)
Nina

4 Elisabet Nielsen:

skriven

Jag kör växelbruk, som min lärare på skrivarkurserna kallade det. Jag har mitt huvudskrivprojekt (Mastodontmanuset), som snart nog fick sällskap med ett historisk/paranormalt (eller kanske möjligen med övernaturliga inslag). Båda manusen är de första böckerna i respektive serie. Så småningom fick de sällskap med ett antal scener (tillsammans någonstans bortåt 100 sidor) som hör hemma i 1600-talsprojekt, som huvudsakligen är vilande. Senare tillkomna är dels novellen som exploderade (och blev till ännu ett romanprojekt). Jag lär mig aldrig att jag inte skall ställa upp i novelltävlingar - noveller är helt enkelt inte mitt bästa format. Sedan ligger ständigt en intrikat liten historia som tar avstamp i statsbranden i Sundsvall, även om det mesta av handlingen utspelar sig några år senare, och roterar någonstans i bakhuvudet. Sedan finns det en en ganska omfattande historia som utspelar sig strax före andra världskriget, fast den är det ett tag sedan jag petade mer ambitiöst i.

Och jag har just ägnat de senaste dagarna åt att skissa ned stommen till en scen som hör hemma i den tredje boken i mitt huvudskrivprojekt - något jag definitivt inte borde göra men det är en nyckelscen som jag aldrig lyckats klura ut och i förra veckan poppade den upp i mitt medvetande (fix och färdig, med alla knutar lösta och riktigt härlig dialog) just innan jag somnade. Och på morgonen var den borta. Senare på dagen var det någonting som påminde mig om det och allt kom forsande tillbaka. Det lär dröja länge innan jag rent kronologiskt når fram till den här scenen, så jag vågade helt enkelt inte riskera att den försvann igen.

Har du läst Grace Burrowes? Hon skriver historisk romance och när hon slutligen fick en förläggare på kroken hade hon över tjugo mer eller mindre färdiga manus, vilket lett till att hon varit en av de kanske mest produktiva romanceförfattarna under det senaste decenniet.

Svar: Oj vad du är produktiv! Håller med om att det är viktigt att skriva ner de där kanonbra scenerna när de väl dyker upp, annars skulle man bara gräma sig.
Nej, jag har inte läst Grace Burrowes. Tack för tipset, ska kolla in hennes böcker. :)
Nina

Kommentera här: