Mobilen är mitt allt!
Ja, typ i alla fall. Ikväll insåg jag faktiskt hur beroende jag är av att ha mobilen nära till hands. När jag gick från jobbet idag så var jag oerhört trött och dessutom gick jag och pratade med min kollega vilket gjorde att jag inte tänkte mig för. När jag så kom hem letade jag efter min mobil (en ganska vanlig syn här hemma), men hittade den inte. Då insåg jag att den faktiskt ligger kvar på mitt skrivbord på jobbet! Inte helt optimalt att den ligger helt öppet, även om rummet är låst. Jag kände mig oerhört naken utan den, och eftersom vi inte har någon fast telefon hemma så vill jag gärna ha telefonen till hands om dottern skulle höra av sig t ex. Nu kan hon ju förstås höra av sig till maken om det skulle vara så att hon märker att jag inte svarar om hon skickar sms, men ändå. Sedan använder jag mobilen till så mycket annat, så jag blev plågsamt påmind om hur pass beroende jag är av att ha mobilen hemma. Det var bara att åka till jobbet för att hämta den, eftersom jag inte gärna vill riskera att bli av med den. Kollegorna blev lite förvånade att jag dök upp där kl 19 på kvällen, hehe.
Måste nog "avgifta mig" lite från mobilen tror jag... Ähum.
skriven
Förutom telefon är det ju plånbok nu för tiden, så den måste verkligen följa med överallt 😄
Jag försöker lägga bort den ibland, det där okynnessurfandet är klart ohälsosamt och splittrande. Men tack och lov är vi vuxna och kan välja själv 😊