Nej jag gör som du och håller det inom närmsta kretsen. Känns bäst än så länge, har nämnt det ibland på jobbet osv. men tycker inte heller att det ger något att prata om det med andra som inte själva håller på...
Jag började med att komma ut via bloggen, hehe. Sedan vidgades det till att bli mer öppen med det även i andra sammanhang. Så nu gör jag ingen hemlighet av det och har egentligen inte gjort sedan jag började skriva mer seriöst. Har nog haft tur för jag har aldrig mött några nedlåtande kommentarer. Skulle jag få några skulle jag förmodligen börja fundera över om den vänskapen är någonting jag vill odla, för det låter ju bara elakt.
Endast de absolut närmsta vet om att jag skriver och drömmer om att bli publicerad. Det är väldigt skönt då en del press försvinner med önskemål om att läsa/frågar hur det går osv. Att kunna läsa bloggar, författargrupper på fb osv är verkligen toppen då man hittar likasinnade att prata med/följa som delar ens mål och drömmar. Att jag nu vågat skicka in ett av mina manus till förlag är min hemlighet (som jag anonymt kan dela med mig av på bloggen). 😊 Trevlig kväll!
skriven
Bra val, tror jag.
(Innan jag fick mitt första kontrakt var jag inte på sociala medier, men när jag väl började blogga fick jag kontakt med likasinnade vilket förstås var jätteskönt.)