När man tappar tempot i skrivandet
Nu kan jag äntligen slappna av lite. Fotografen har varit här och tagit bilder på huset, så nu kan vi släppa alla renoveringstankar. Sweet lord vad vi jobbat med huset! Men nu är det klart. Woohoo! Nu har vi en massa annonser ute på blocket med prylar som ska säljas, så imorgon kommer några som har köpt lite olika stuff och hämtar. Skönt att bli av med grejor.
Satte mig en stund framför manuset nu på kvällen, och det är vanskligt det där när man inte får skriva kontinuerligt utan det blir avbrott mitt i allt. Usch, gillar inte det. Då blir det som att jag måste gå tillbaka och läsa på lite vad karaktärerna höll på med egentligen och då tappar jag både tempot och skrivflowet. För många år sedan var jag på en skriv-retreat på Häringe slott med bland annat Martina Haag och Denise Rudberg. Eftersom vi var många författaraspiranter där pratade både Martina och Denise om deras skrivprocesser och gav olika skrivtips. Martina gav oss ett tips som hon i sin tur fått från Jan Guillou: sluta mitt i! Alltså när man ska sluta för dagen, sluta mitt i en händelse eller en mening. Det är betydligt enklare att ta upp tråden och fortsätta mitt i ett gräl, än t ex en mening som slutar med: "Så stängde han dörren och gick ut."
Just där hade jag avslutat förra gången. Inte den exakta ordalydelsen "stängde dörren och gick ut", men det var ett kapitel som avslutades. Då måste jag fånga upp hur jag tänkte uppstarten av nästa kapitel, och det tog ju sin lilla tid. Alltså hur dum är man, och aldrig lär man sig heller. Nå, jag fick till en bra start på det nya kapitlet, och det blev bättre än jag tänkte från början. Bra det i alla fall.
Nu ska jag ta min trötta hjärna och lägga mig. Började jobba idag så nu är det tröttmössa deluxe.
Hur gör ni om ni tappar tempot? Har ni något knep?
skriven
Ah, så trist när man tappar tempot. Och att sluta mitt i låter ju i teorin bra men vilken disciplin kräver inte det?! När man är mitt i nåt vill man ju inget hellre än att skriva klart det man håller på med. Skulle nog aldrig kunna sluta självmant i ett sånt läge. Däremot skriver jag nästan uteslutande på tågresan till jobbet så ofta tvingas jag ju sluta mitt i en händelse eller till och med mening så kanske därför det funkar så bra att skriva med en så förutbestämd tidsram som inte går att rucka på. Den korta tiden (25 min) gör också att när jag hoppar på tåget så är det med en "nu eller aldrig"-känsla, tappar jag tio minuter är det inte lönt att sätta igång sen. Men kan inte rekommendera så korta skrivpass egentligen för det krävs väldigt mycket redigering sedan eftersom det inte hinns med att hålla koll på detaljerna. En gång började en dialog på en busshållplats och meningen senare var de i provrummet i en klädaffär exempelvis. När jag kör fast läser jag skrivarbloggar, som den här, tills jag känner mig redo att köra igen. Men det är ju inte särskilt effektivt förstås...