Det här med att "plåga sig igenom" böcker

Skummade igenom lite bloggar nu på morgonen och läste någonstans om det här med att kunna sluta läsa böcker som är tråkiga och lägga dem åt sidan till förmån för bättre böcker. Jag har väldigt lätt för att tröttna på böcker om de inte fångar mig direkt. Det måste finnas en bra handling och ett bra språk för att jag ska fortsätta läsa. Det betyder både nya böcker och klassiker. Det är verkligen inte antalet sidor som har betydelse, utan innehållet. Livet är för kort för att lägga energi på dåliga böcker. Men några böcker har jag faktiskt tjurat mig igenom, men de flesta som jag inte gillar åker i hyllan igen alternativt i loppislådan.
 
Jag tror den värsta bok som jag faktiskt tagit mig igenom delas mellan Iliaden av Homeros och Shantaram av Gregory David Rogers. De var så in i märgen tråkiga, men jag tänkte att jag ändå skulle ta mig igenom dem. Bara för att. Och det gick. Den lättnaden när jag slog igen de böckerna går knappt att beskriva.
 
Den värsta bok som jag inte tagit mig igenom delas också mellan Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams och Flickan från ovan av Alice Sebold. Herregud vilka tråkiga böcker. Liftarens guide läste jag nog bara 25-30 sidor innan jag fick krupp och ställde in den i hyllan igen. Fruktansvärd. Jag älskar sci-fi annars, men den här var alldeles för konstig för att jag ens skulle försöka förstå den. Usch.
 
 
Vad har ni för böcker som ni bara inte klarade av att läsa? Vad var det som gjorde att det inte gick att läsa den/dem?
1 Sara:

skriven

Jag ger väldigt sällan upp böcker, men nu när du nämnde Flickan från ovan insåg jag att den var precis en sådan bok även för mig.

Svar: Vad lustigt att du tycker samma om Flickan från ovan. Jag trodde jag var ensam.. ;)
Nina

2 Åsa:

skriven

Kul att du bloggar igen!
Jag har slutat säga något om vilka böcker jag inte läser klart, men jag slutar också om jag inte fastnar; så mycket kan jag i alla fall säga:)

Svar: Tack! Livet är för kort att slösa bort på dåliga böcker. :)
Nina

3 Helena Dahlberg:

skriven

Haha, shantaram försökte jag verkligen men den gick verkligen inte att övervinna. Liftarens guide...kom jag bara några sidor innan jag la den ifrån mig. Den senaste jag skippade efter ca 50 plågsamma sidor var Eva Dolans "lång väg hem". Inte min stil. Har aldrig lyckats plåga mig igenom en bok, ens i skolan. Gick det inte där så lyckades jag alltid få den berättad av nån kompis eller leta fram något referat på biblioteket :/

Svar: Eva Dolan hade jag inte ens hört talas om. Nä, livet är verkligen för kort för att plåga sig igenom trista böcker, så du gör helt rätt. :) Jag tror jag gjorde samma i skolan jag med. Hu. Glömmer aldrig Carl Jonas Love Almqvists Det går an... Så mördande tråkig och så skulle vi naturligtvis diskutera den i klassen och jag hade inte lyckats ta mig igenom den. :/
Nina

4 Elisabet Nielsen:

skriven

Där var givetvis böckerna man var tvungen att läsa i skolan. Så kallade klassiker man ovillkorligen måste harva sig i igenom. Ett och annat guldkorn glimmade väl till men åtskilliga kunde gott ha fått försjunka i seklers damm och evig glömska vad mig beträffar. Sedan dess tål jag knappt höra frasen "Du måste läsa den" utan att få myrkrypningar mellan skulderbladen.

Du har fullständigt rätt i att livet är för kort för att man skall ödsla värdefull lästid på böcker som tråkar ut en - och att de råkar vara klassiker är ingen ursäkt.

Sedan finn set väl en och annan bok man harvat igenom på ren envishet. T e x om början varit rent lysande och man fäst sig vid huvudpersonerna och vill veta hur det går för dem, medan mitten påmint om en sockerkaka (ej kladdkaka) som kommit ur ugnen ogräddat dinkig i mitten men man plöjt vidare - för det måste ju bara bli bättre? Eller?

Bara för att finna att slutet minsann kunde vara ännu sämre och man känner sig bedragen på värdefull lästid man aldrig kan få tillbaka.

Svar: Alltså, jag bara älskar dina målande beskrivningar. Hoppas verkligen att du blir utgiven, för en bok med ett sådant språk är ju helt underbart att läsa. :)Jag kommer ihåg också att jag läste Kristina Sandbergs serie om hemmafrun Maj förra året så var början så himla konstig med ett märkligt språk och en märklig berättarteknik som jag höll på att få utbrott på, men samtidigt så ville jag veta hur det gick för karaktären så jag läste mig igenom 3 böcker. :D
Nina

5 Katarina:

skriven

Oj, det är så många... Jag har lagt ifrån mig och gett upp om fler böcker än jag har läst klart det här året, tyvärr. Jag vet inte om jag har blivit för kräsen eller om jag bara hittat sådana som inte faller mig i smaken...?

Svar: Det kanske är så att man blir mer kräsen med åldern. En intressant tanke. Man känner kanske att det inte är värt att ödsla min dyrbara tid på tråkiga böcker, så man lägger bort dem till förmån för bättre böcker. Ett bra tänk. :)
Nina

Kommentera här: