Manus och kladdkakor

 

Det här med att hela tiden gå omkring och klura på manuset när jag egentligen borde skriva uppsats... Det är inte så bra för karaktären. Ungefär lika bra som en påse lösgodis eller en kladdkaka med vispgrädde.
 
 
Bilder tagna för ett par veckor sedan inte så långt ifrån vårt hus. Så galet vackert!
1 Anonym:

skriven

Å vad fint! Kan inte tänka mig hur frustrerande det måste vara att behöva jobba med ett annat konkurrerande skrivprojekt :/

Svar: Jaaa! Det är SUPER-frustrerande! Jag vill skriva på manuset NUNUNU, men hinner inte. :( Men det är bara två månader kvar innan jag kan släppa uppsatsen. Det känns överkomligt i alla fall, och ett bra mål att se fram emot.
Nina

2 Elisabet Nielsen:

skriven

Vilken inspirerande miljö du bor i. Förstår att manuset lockar.

Svar: Ja, det är så vackert här. Älskar naturen runt omkring, det är så rogivande att gå och ströva här och bara lyssna på tystnaden.
Jag vet inte hur jag ska göra för att hålla tankarna på uppsatsen istället för manuset. Det pockar på så mycket. :)
Nina

3 Elisabet Nielsen:

skriven

Som muta, kanske? Tre timmars jobb med uppsatsen belönas med trettio (eller tjugo eller femton) minuter med manuset. Med äggklockan ställd och obevekligt krav att sluta skriva i samma sekund det ringer.

Svar: Jadu, det kanske är en god idé. Få se om jag har tillräckligt med disciplin bara... det är min stora brist.
Nina

4 Marie: Mitt skrivliv:

skriven

Låter som en härlig sysselsättning, om än frustrerande! 😊 Jag tror ändå det är bra för din text, jag kommer alltid framåt i sådana perioder iaf. Tänk vilken inspiration du kommer att ha sedan när du får bita tag i manuset, något att se fram emot!

Svar: Ja, VERKLIGEN frustrerande! Jag vill ju sätta mig och skriva (och läsa) annat än uppsatseländet, men jag har ju - precis som du säger - något att se fram emot! :D
Nina

Kommentera här: