Drivkraften bakom mitt skrivande

Jag läste ett inlägg i Camilla Läckbergs blogg om "Myter kring jobbet som författare". Hon skriver att hon ofta möts av kommentaren att människor också vill bli författare för att bli rik och berömd, och skriver att "de som ser så på ett jobb som författare har dels aldrig provat på det, dels fått det helt om bakfoten". Jag beundrar Camilla jättemycket som affärsmänniska och författare, och hon verkar vara väldigt klok och vettig person. Sedan kan man ju tycka vad man vill om hennes böcker, men de säljer enormt. Lite kuriosa: jag har träffat henne en gång också, som privatperson, och hon var jättetrevlig (den lilla stund vi möttes och de få orden vi sade till varandra - jag var så starstruck, haha).  
 
Åter till ordningen. Visst är det lustigt? Alla vi som skriver själva vet hur oändligt svårt det är att bli utgiven till att börja med, och att sedan komma så långt att man blir rik och berömd, ja, det är ju nästan en utopi. Dock är det nog en utopi som man drömmer om innerst inne, även om det kanske inte är den största drivkraften man har. Jag tror alla som skriver har en inre dröm och kanske en motivation bakom skrivandet att man vill kunna försörja sig som författare. Det vill ju förstås även jag, men det är inte det som driver mig att skriva.
 
Men vilken är min drivkraft då? Min drivkraft är att jag så gärna vill berätta mina historier som bor i mitt huvud, och jag vill att någon ska få läsa dem och njuta av dem. Självklart skriver jag för mig själv, för min egen skull, men jag vill också visa alla som mobbade mig i skolan och sade att jag var värdelös att jag faktiskt inte alls är så värdelös som ni påstod. "Se här, jag har klarat något som inte ni klarat!" Typ så. Naturligtvis är det inte mitt främsta mål, det blir bara en slags bekräftelse och en boost av mitt självförtroende som blev så stukat i unga år. Min motivation och drivkraft är att jag vill berätta. Jag vill underhålla och jag vill få människor att läsa. Min dröm är att få hålla min tryckta bok i handen, få se orden över sidorna, få känna doften, få smeka omslaget och veta att det är MIN bok. MINA ord. DET är min drivkraft. Att man sedan kanske kan tjäna en och annan krona på det, det ser jag inte som något negativt...
 
Vilken är er drivkraft med skrivandet?
 
PS. Om man scrollar längre ner i Camillas blogg så ser man bilder från deras lantställe. Alltså oj! Jag vill också ha. Apropå det där med drivkraft med skrivandet...
1 Helena Dahlberg:

skriven

Hej Nina, har just hittat till din intressanta blogg! Min drivkraft med skrivandet är nog i nuläget behovet av att få utlopp för kreativiteten

2 Helena Dahlberg:

skriven

Oj, nu skickades det innan jag skrivit klart när jag gick av tunnelbanan. Alltså för att få utlopp för fantasin men även friheten det vore att arbeta som författare jämfört med mitt nuvarande rätt inrutade kontorsarbete...

Svar: Hej. Kul att du hittade hit. Välkommen! :)
Ja, visst vore det ganska najs att slippa det inrutade livet man har till vardags. Att få sitta med rumpan på stolen och bara skriva, det är en dröm. :) Vi får heja på varandra i kampen.
Nina

3 Elisabet Nielsen:

skriven

Vet inte om jag kan kalla det för drivkraft, men ibland blir jag helt enkelt "med historia" - och de historierna måste, enligt bästa förmåga, berättas.

Fast att vara så sprängfylld av en historia som kräver att bli berättad att man inte har något val, kanske är den allra starkaste av drivkrafter?

Svar: Jamen visst är det så! En historia som bara MÅSTE berättas, det är en riktig urkraft. Den kraften ska man verkligen ta vara på.
Nina

4 Anna:

skriven

Det är nog samma sak här, att det är lusten att få skapa och berätta historier och att någon kan läsa det jag skriver och bli underhållen. Nu när jag kommit igång ser jag inte att jag ska kunna sluta... :-)
Samtidigt blir önskan att lyckas större och större då jag känner att det är det här jag vill ägna min tid åt, och för att kunna lägga mer tid på skrivandet krävs det ju att man ändå når någon sorts framgång.
Men jag försöker fokusera på glädjen i skrivandet och vara glad för den tid jag har att lägga på det :-)

Svar: Bra tänkt. Jag tror att i början är man nog nara glad att få bli utgiven, sedan blir det att man ska kunna försörja sig på sitt skrivande. Men glädjen i skrivandet är nog det viktigaste att börja med. Har man inte den glädjen så kommer man nog inte långt, tror jag. :)
Nina

Kommentera här: