Under vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson
Jag fick ett erbjudande att läsa den här boken; Under vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson och det var tur det, för vilken bok jag fick äran att läsa! Boken är Camilla Davidssons debut, och som hon debuterar!
Handling (kopierad från adlibris.se):
Med Under Vintergatans alla stjärnor utkommer debutanten Camilla Davidsson med en intelligent och trovärdig feelgoodroman om en sönderstressad och vilse karriärkvinnas väg mot inre utveckling. I romantrilogins första del tvingas Emma lämna sin på ytan bekväma tillvaro i storstaden. Hon kastas ut på resa som blir fysiskt såväl som psykiskt utmanande, men också början till något nytt.
När vi lär känna Emma har hon utarbetad flytt karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London där Eric, amerikanen hon blivit handlöst förälskad i, bor. Deras relation blir komplicerad och utvecklas i en helt annan riktning än Emma tänkt sig. Hon lider sig igenom tiden i London och hankar sig fram på tillfälliga jobb. Av en tillfällighet hör hon talas om den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i Spanien och får en ingivelse att den är precis vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med en gammal ryggsäck och ett par slitna gymnastikskor ger hon sig iväg på den åttio mil långa vandringen mitt under den spanska högsommaren.
Att vandra långa sträckor dag efter dag är jobbigare än Emma någonsin kunnat föreställa sig. Under mödosamma dagar till fots genom den spanska landsbygden tvingas hon konfrontera sina mörkaste tankar och minnen från det förflutna. Men hon är inte ensam. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika världsdelar och bakgrund. Flera av dem får stor betydelse för henne på olika plan. Emmas spontana infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att omvärdera sina livsval och allt hon någonsin trott på.
När vi lär känna Emma har hon utarbetad flytt karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London där Eric, amerikanen hon blivit handlöst förälskad i, bor. Deras relation blir komplicerad och utvecklas i en helt annan riktning än Emma tänkt sig. Hon lider sig igenom tiden i London och hankar sig fram på tillfälliga jobb. Av en tillfällighet hör hon talas om den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i Spanien och får en ingivelse att den är precis vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med en gammal ryggsäck och ett par slitna gymnastikskor ger hon sig iväg på den åttio mil långa vandringen mitt under den spanska högsommaren.
Att vandra långa sträckor dag efter dag är jobbigare än Emma någonsin kunnat föreställa sig. Under mödosamma dagar till fots genom den spanska landsbygden tvingas hon konfrontera sina mörkaste tankar och minnen från det förflutna. Men hon är inte ensam. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika världsdelar och bakgrund. Flera av dem får stor betydelse för henne på olika plan. Emmas spontana infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att omvärdera sina livsval och allt hon någonsin trott på.
Mitt omdöme:
Jag har läst flera böcker om att vandra på Caminon (Agneta Sjödins En kvinnas resa och Coelhos Pilgrimsresan är ett par exempel), och det är något som fascinerar mig. En uråldrig pilgrimsled där man vandrar under spaniens brännande sol och får möjlighet att fundera på det som är viktigt i livet. Jag vet inte om jag själv skulle orka gå Caminon, men när jag läser Camillas bok så blir jag faktiskt ännu mer intresserad. Om jag sedan verkligen gör det är en annan historia.
Hursomhelst. Camilla har verkligen skrivit en fantastisk bok. En bok som väcker tankar, och det var nog det som var hennes syfte med boken. Hon skriver fascinerande om Emma och hennes glädjeämnen och sorger som möter henne under resans gång, och jag fastnar direkt i texten. Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig, och blev direkt besviken när den var slut. Jag läste faktiskt ut den för flera veckor sedan, men jag har gått och grunnat mycket på bokens innehåll och vad den väckte i mig, och därför har det tagit lite tid för mig att recensera den. Det är ett mycket bra betyg på en bok, och det är just så jag vill att en bok ska vara. Lättläst, men ändå med så mycket djup i boken så jag bara vill läsa mer.
Dessutom var omslaget ett av de vackraste jag sett, så en eloge till formsättaren Katarina di Leva för det!
Nu väntar jag ivrigt på nästa bok om Emma!
Betyg:
4,5 av 5